Jag gillar att använda Adobe Illustrator när jag ska visualisera saker, då det är väldigt mångsidigt och ger mig möjligheten att skapa precis den visualiseringen som jag vill. På grund av detta har jag ofta använt Illustrator för att skapa kundresor, personas etc. Jag har dock upptäckt att mitt användande av verktyg riktade mot designers, som har en ganska hög inlärningskurva, får en stor bieffekt – jag involverar inte resten av teamet när jag summerar research och skapar insights. Jag har ofta varit den enda i teamet som kunnat använda Illustrator, vilket har inneburit att de andra medlemmarna inte känt att de också ägde insikterna och var helt beroende av mig för att påverka dem. Ibland hade de andra i teamet också svårt att förstå – eller höll inte med om – mina summeringar (även om de deltagit i användarstudierna).

“Jag har dock upptäckt att mitt användande av verktyg riktade mot designers, som har en ganska hög inlärningskurva, får en stor bieffekt – jag involverar inte resten av teamet när jag summerar research och skapar insights.”

Förut brukade jag ofta använda verktyg såsom Sketch för att skapa detaljerade specifikationer till min design för att säkerställa att utvecklarna inte skulle missuppfatta. Jag försökte specificera exakt var varje element skulle befinna sig och skrev utförliga beskrivningar för olika scenarios, skärmstorlekar o.s.v. Jag använde också verktyg såsom Axure för att specificera alla interaktioner. När designspecifikationen var klar så lämnade jag över den till utvecklingsteamet som då implementerade den. När utvecklarna var klara så såg jag att trots mitt hårda arbete så var det saker som skiljde sig åt från min designspecifikation i den implementerade lösningen.

Om jag och utvecklarna istället hade samarbetat mer hade resultatet antagligen blivit annorlunda. Jag tror dock inte att ändring av arbetssätt hade räckt, åtminstone inte för att få en långsiktig förändring, om jag inte också hade ändrat vilka verktyg jag använde och hur. Faktum är att om ett verktyg gör det enkelt för dig att skapa detaljerade specifikationer, är risken mycket högre att du kommer fortsätta göra det istället för att ändra ditt beteende.

“Jag tror dock inte att ändring av arbetssätt hade räckt, åtminstone inte för att få en långsiktig förändring, om jag inte också hade ändrat vilka verktyg jag använde och hur.”

I samband med de stora steg som tagits mot samarbete har det också kommit molnbaserade designverktyg såsom Figma och UXPin, där alla användare kan få full tillgång och arbeta på designen samtidigt. Jag tror att dessa verktyg kan vara kraftfulla och hjälpa att möjliggöra samarbete. Samtidigt finns det en stor risk att för många blir för involverade i designprocessen om man inte tänker igenom hur man använder verktygen och vem som ska ha tillgång till vad.

Så – hur involverade ska de andra teammedlemmarna vara i designarbetet? Jag drar ofta en liknelse till koden som utvecklare skapar. I slutändan är det utvecklarna som skapar koden och har ansvar för den, men de bör kunna göra det tydligt hur de angriper en utmaning och varför. Alla i teamet bör även kunna diskutera deras approach och komma med input. För mig är det samma sak med designarbetet – designers bör ha ansvar för designen av produkten eller tjänsten, men alla i teamet bör kunna förstå hur vi nådde dit och att man har tagit hänsyn till allas input när designen skapades.

Avslutande tankar
Tvärfunktionella team och samarbete är här för att stanna. Det resulterar i teammedlemmar som tydligare kan se hur deras arbete bidrar till att uppfylla ett användarbehov. Det leder även till mer kundcentrerade produkter och tjänster. Verktygen som används behövs dock också anpassas till denna verklighet, för att möjliggöra istället för att vara ett hinder. Tänk igenom hur ni arbetar i er organisation och varför du använder ett visst verktyg.